SMÅ FUNDERINGAR
I fredags såg min studiegrupp på en obduktionsfilm. Inte något för den känslige vill jag lova! Har skar upp magen från hals och nedanför naveln. Sent klippte han och skar ut alla organ. Hjärnan skulle också undersökas så han la ett transversalt snitt och vek upp huden över ansiktet på mannen. Sen sågande han bort skallbenet och tog ut hela hjärnan. Först skar han laterala snitt genom hjärnan, som när man skär upp en korvring och tittade om det var några förändringar där som kunde har orsakat hans död. Organ efter organ delade han och det värsta av allt var ljuden från sågen, kniven och saxen! Huvva! Minns speciellt när han klippte upp strupen hur det knakade.... Det var trots allt en väldigt lärorik film. Nu vet jag var allt ligger i kroppen och hur det ser ut på riktigt. Lungorna är inte blåa, mjälten är inte rosa och njurarna är inte gula som litteraturen så fint har illustrerat :D
hahaha. :D Nä, om jag hade haft blå lungor hade jag blivit orolig. ;) Vad spännande! Jag älskar verkligen att se sånt där, men ja, ljuden hade man kunnat skippa! :S Så himla intressant med kroppen och hur vi funkar. :) Tänk att min lille bebis har allt det där, helt färdigt! Och skulle överleva om h*n föddes nu. Hur man än vänder och vrider på det så är vi redan föräldrar åt en ny människa , en människa som måste registreras som ett barn, vad som än händer. :)
Nej jag vet haha. Men jag har ju ändå tyckt att han engagerat sig lite väl lite hittills och inte ritkigt förstått att jag inte orkar på samma sätt och har ont som FAN för det mesta. Men nu verkar det ha gått upp ett ljus då han sett lite förlossningar och fått höra på föräldrautbildningen hur man som pappa kan hjälpa till.. :) Men han behövde nog bar aen spark i röven, för jag är ju inte den som säger till direkt heller. :)
Så jävla härlgit att du klarade tentan!
Jaa, jag är ju alldeles för senil för att kunna köpa glögg ens. ;)