Myownlair

Igår var det en trevlig kväll i Brändön. Det var pubafton i fritidsbyn och innan det dukade de upp en god fisk och köttbuffé. Jag, Tobbe, mamma och pappa åt med en massa andra och någon timme senare strömmade det in folk. Själv var jag chaufför till div. människor som skulle från Brändön till fritidsbyn. På dansgolvet var de äldre kvinnorna som tokiga och flängde runt i någon slags dans. Runt omkring stod karlar skrikandes och skrattandes i mörka stämmor. Någon slog av och på lyset titt som tätt och baren var överfylld. Stämningen var på topp iallafall men kvällen blev kort för vår del. Vi  var trots allt sjuka och lite orkeslösa.

Idag for jag till min forna arbetsplats (tjänstledig) och gick igenom ventrikelsystemet, meninger och limbiska systemet. Jag har börjat få lite kläm på det hela. De första föreläsningarna vi hade lämnade en stor ångest efter sig. Kändes som att ingen mänsklig varelse kunde lära sig allt det på en livstid. Självdiciplin är det absoult viktigaste när man ska förstå en sån stor mängd fakta. Ett intresse för det man håller på med är dock minst lika viktigt. Motivation kvävs till viss del men den kommer inte vara på topp hela tiden under 3 år. Det är där självdiciplinen har en avgörade roll. Jag försöker sitta lite grann varje dag även fast jag känner mig less emellanåt. Då kan jag lägga bort allt 1-2 dagar utan att känna ångest. Att vila, koppla av och umgås med nära och kära tänker jag inte försaka. Jag gör så gott jag kan på den fronten :D